
Det är inte lätt med alla dessa avvikelser och besvär som våra barn har. Framförallt vår son. Han är en riktig kämpe! Hur mycket han än avskyr att besöka sjukhuset så vet han att det är viktigt. Såklart hittades ännu en påverkan på hans hjärta som måste kollas upp närmare, vilket resulterar i ytterligare tid och besök på sjukhuset.
Nej, vi ska alltså inte ha en bebis till, utan det är sonen som har varit på ultraljud för att kolla upp sitt hjärta nu på morgonen. När han föddes hade han ett så kallat blåsljud på hjärtat, och det här lilla hålet vill inte växa igen helt. Nu har dessutom läkaren hittat en viss påverkan på hjärtat som måste kollas upp. Inget allvarligt, sa han, men absolut viktigt att kika närmare på.Förlängd QT-tid. Fick byta maskin. Såg något avvikande i ena hjärtklaffen.
Ultraljudet tog lång tid. Läkaren tryckte, utvärderade, funderade och flyttade runt den här apparaten så både jag och D blev lite oroliga. Tillslut sa han -”Nej, vi får byta rum och maskin.”
Han förklarade att han kunde se något avvikande på en av hjärtklaffarna som han inte kunde släppa. Men han lyckades inte få några bra bilder på den här maskinen. Så vi fick göra ett nytt försök.
D var jätteduktig och låg stilla under hela undersökningen. Jag tror att han fascinerades av ultraljudsbilden och tekniken som användes.
Det som visade sig var att tack vare att det här lilla lilla hålet inte vill växa igen så fungerar aortaklaffen som ett plåster som sugs in i hålet för att täta igen. Läkarna behöver nu diskutera vidare om hur det här ska följas upp och återkommer med en ny tid. Om det blir någon operation eller annan åtgärd får vi veta först då…